tisdag 12 april 2011

min dom

Sommaren 2009 mådde jag skit, ursäkta språket. Jag mådde värdelöst dåligt och trodde jag blivit deprimerad.  Länge hade jag gått och undrat vad som var fel på mig och irritationen på mig själv växte. Jag förstod inte varför jag somnade när jag suttit still en stund, även om det var för att bygga lego med sonen eller läsandes tidningen, jag somnade i stillasittande läge.  Jag förstod inte varför jag frös och varför jag tappade hår överallt och ingenstans.
Sommaren gick, jag arbetade som en tok som alltid annars men när hösten kom kände jag att jag inte klarade av det längre. Jag gick till en psykolog och bad om att få göra en depressionsutredning.
Sagt och gjort, efter en timme frågade hon mig vad det var som var mitt problem. För enl testet jag tagit hade jag ingen tendens till att vara deprimerad . Uppgiven gick jag hem och trodde det var något allvarligt fel på mig, min oro växte och därmed även min nyfikenhet.

Jag jobbar inom sjukvården, jag är utbildad med legitimation men som alltid när det drabbar en själv eller ens barn är man inte lika kaxig. En natt på jobb valde jag att ta alla sorters blodprov jag kunde komma över och sant, jag hade ett förhögt TSH, värde på 12 där referens värdet är mellan 0.3-1.0. Min kollega hjälpt emig att skiva en remiss till endokrinavdelningen.  Morgonen efter skickades jag dit, tog en del prover och sen vart det bara att vänta på sin dom. Nu i efterhand vet jag att 12 inte är så enormt högt men fortfarande i behandlingsform.

När läkaren, som jag kände väl, berättade för mig att jag hade hypothyreos visste jag inte hur jag skulle reagera. Jag var, trots min utbildning, väldigt dåligt påläst och bad honom förklara. Jag kunde bocka av vartenda symtom i boken och blev glad när han sa att jag skulle börja på tabletter redan samma dag. Nu visste jag ju varför jag mådde dåligt och det skulle få ett slut.
Enl doktorn var min utlösande faktor att jag fått barn tre år tidigare..

I november -09 tog jag mitt andra prov som visade att jag fortfarande åt för lite Levaxin och dosen höjdes.  Jag har gått på regelbundna kontroller sedan dess och har fortfarande inte kommit ner på ett normalvärde, inte en endaste gång. Jag mår snarare sämre och sämre och vill verkligen inte längre.
Vårdcentralen reder inte ut mig och jag är åter på endokrin hos en speciallist som säger att man i USA sätter in på en hög dos direkt och väntar på effekt för att senare sänka efter behov, men i Sverige går man upp med 25 ug per gång.  Efter 1½ år är jag uppe i 125 ug Levaxin och har som sagt fortfarande inte kommit ner i normala värden. Sist låg det på 7.4.
Snarare förvärras mina symtom och de läggs nya på listan hela tiden..

Just nu väntar jag på en telefontid till min Dr på endokrin. Mina fötter har svullnat upp, jag är hes och öm i skinnet runt händer och underben. Visst hade jag ett par extra kilor efter sonen men nu är jag ju uppe i hög-graviditetskilo trots att jag är enormt konsekvent i mat eller socker. Jag tränar ett par pass i veckan.

Jag förstår verkligen inte att det inte finns klara besked ang vad som är vad och hur man ska kämpa med det. Ensamstående mamma som inte fyllt 30, då vill man gärna vara snygg och i sin bästa form..

Lite symtom tänkte jag få plats med:


  • trötthet

  • köldkänsla, frusenhet

  • minskad aptit


  • viktuppgång!!


  • depression


  • torr och grov hud


  • hes och djup röst


  • håret blir tunnare och man tappar hår

  • tröghet - känslan av att allt är segt och går i slowmotion


  • rubbning i menstruation

  • torra slemhinnor


  • ödemaktikghet i fötter


  • spänningar i händer och u-ben




  • Detta är endast några av mina symptom och fler har blivit värre senaste tiden.
    Jag vill inte mer.. det måste finnas hjälp!!

    Jag har läst mycket (några få av sidorna finns som länkar) och det står massor med bra info i dessa. Jag skall fortsätta leta info och kommer fortlöpande informera er om hur jag mår och vad som görs med detta.. 1½ år utan förbättring är ingen bra vård!

    over and out

    2 kommentarer:

    1. Hej!

      Jag vill gärna följa din blogg och lägger till den i min blogglista på Sköldkörtelsidan (skoldkortel.blogspot.com).

      Hälsar Eva

      SvaraRadera
    2. hej eva, superroligt! Du är så välkommen både hit och att lägga tilll Jag gör detsamma :)

      isa

      SvaraRadera